Lys din Sol – var dag med Jesus
Människa, lär känn dig själv och du lär känna Gud och Universum.
Så står det på forngrekiska i Apollons tempel i Delfi.
Vi människor består av både ljus och skugga och när vi har lärt känna oss själva och frigjort oss från vår skugga, då kan vi leva mer i ljuset som är kärlek, glädje och frid i vår efterlängtade återförening med Gud, vår Skapare.
Och det du gör påverkar resten av världen!
Men vad spelar det för roll vad jag gör när världen ser ut som den gör?!
Så mycket lidande, hungersnöd, krig och förtryck som finns på jorden idag. Hur skulle jag kunna göra något åt det, istället är det lätt att känna skuld för att vi har det så bra här i västvärlden.
Det är just det, att vi som har det så bra materiellt kan verkligen göra något stort! Det kan verka egoistiskt först innan man förstår hur det verkar.
Det hela börjar med oss själva.
Att bli självmedveten och ta ansvar för vad vi sänder ut, över vad vi tänker, säger och gör, att vi verkar i balans mellan hjärtat och sinnet så är det som att du tänder din ficklampa och riktar den uppåt. Tillsammans lyser vi ett starkt ljus som är kraftfullare än mörkret. Ju fler vi är desto starkare blir ljuset, be om kraft på din väg.
På Skavlans program på TV 4 mars -12, var Steven Pinker, professor vid Harward och en av världens ledande evolutionspsykologer med, och han har kommit fram till att världen har blivit mindre våldsam. Han förklarar det även i sin bok om människor och våldet ”the better angels of our nature”.
Rädslan är mänsklighetens största fiende.
Så ta ditt ansvar och börja idag att vara kärleksfull i tanke, ord och handling mot dig själv och din omgivning. Se förebilderna i religionerna, som Jesus, Buddha och Muhammed. Hitta och följ din tro och låt den vara till källa för att ge styrka, tröst och mod.
Hitta de metoder som passar just dig att släppa dina skuggor.
Bara du vet din väg.
Indikationer på att det är dags att sätta igång är att man har ont i kroppen eller känner ångest, deprimerad, stress, utbrändhet...
goda tecken med andra ord!
När vi är i vårt ljus känner vi kärlek, empati, acceptans och förståelse med världen, i våra skuggor kan vi känna rädsla, oro, ilska och avund.
Försök att inte döma eller kritisera varken dig själv eller andra, vi har alla våra olika vägar och lärdomar. Visa vänlighet och tålamod.
Sköt om dig själv med mat, motion och sömn som passar dig, din kropp kommer att älska dig!
Om du råkar falla in i din skugga under dagen, ta ett djupt andetag och bestäm dig för att gå in i ljuset igen,
in i din egen Sol,
in i ditt eget kärleksfulla Solsken med Gud, din Skapare.
Här följer Platons grottliknelse, en uppdaterad version
Platon ca 427-347 f kr.
En grupp människor har vuxit upp i en stor grotta. De har fiskat ur en undervattenskälla och de har jagat de smådjur som lever där nere. Ur en smal öppning i en del av grottan kommer det in lite dagsljus, endast så mycket att människorna kan urskilja det allra nödvändigaste. Det finns en smal utgång som alla känner till, de gamla har dock varnat för den. De har berättat historier om världen utanför, de har sagt att den är farlig, den som ger sig av dit kommer antingen inte tillbaks eller blir galen och återvänder blind.
Många århundraden går, och en yngling börjar ifrågasätta dessa historier. Tillslut trotsar den det den hört, och kryper sig ut genom öppningen. Det första den ser är ljus. Den ryggar och kryper snabbt tillbaks ner under jorden, den är chockad och under flera dagar ser han dåligt i mörkret. De gamla och kloka straffar ynglingen och denne blir ett varnande exempel för andra som också kan tänkas få för sig samma sak. Alla minns detta exempel under sin livstid och varnar sina barn och barnbarn.
Några generationer senare, och en annan man börjar återigen ifrågasätta historierna och varningarna. Efter en tid kryper sig denne ut genom grottöppningen, och blir bländad liksom den förre. Denna gång trotsar denne impulsen att snabbt återvända. Mannen bestämmer sig för att försöka stanna kvar några dagar. Ju mer tiden går, ju mer anpassar sig synen och sakta börjar mannen kunna urskilja allt som finns där ute.
Han ser sjöar och hav med massvis av fisk, han ser skogar fyllda av smådjur och stora djur. Han ser berg, dalar, och framför allt; himmeln. Han ser solen som han tidigare aldrig skådat, den imponerar mest av allt då han kan förstå att utan dess värme och energi skulle inget kunna växa och leva, inte ens människorna nere i grottan som endast ätit en liten del av den frukt av allt som solen frambringar.
Han njuter till fullo av allt detta, men efter ett tag känner han att han måste dela med sig av vad han har sett. Han önskar att allt detta ska delas och åtnjutas av alla, därför återvänder han ner i grottan.
När de i grottan får se honom blir de alla glada att han är oskadd. De blir dock oroliga när de ser hur han famlar i mörkret, och de undrar om detta tillstånd är bestående. Han börjar berätta om allt han har sett, och han uppmanar alla att ta sig ut för att se det vackra, och dela detta med honom. De gamla ser på honom och säger att han har blivit galen, han vill att de alla ska ut och bli lika blinda som honom! Hävdar han sig mot traditionen och all den gamla visdom som de har samlat under årtusenden! Vill han sina medbröder ont? Han talar till dem om allt det vackra, men de tror honom inte. Det var hallucinationer, han kan inte se nu och han såg säkert inte då heller. Några dagar går, och hans ögon vänjer sig åter vid mörkret.
Då ställs han inför valet att stanna i grottan och försöka övertala dem andra om ljuset, han kan då komma att dödas för att han skapar upprorsanda och oro i gruppen. Väljer han att stanna och vara tyst, av rädsla för konsekvenserna, kommer han lida i tysthet över drömmen om verkligheten och sanningen. Är han lyckligt lottad lyssnar någon till honom och de kan tillsammans krypa ut och stanna i ljuset. Lyssnar ingen kommer han kanske ensam ta sig ut ändå, men han kommer inte ha någon att dela allt med, och han kommer då alltid att sörja de som är fast i sina egna sinnen, mörkret och grottan.
Källa: Hanna Vallberg
